"Det känns som om mitt barn hatar mig – vad gör jag för fel?"


Min dotter avvisar mig Jag är glad att du vet att du är en bra mamma, för ditt barn hatar dig inte och det är viktigt för er båda att ni kommer ur den känslan. Jag ska ge dig lite olika infallsvinklar så att du kan fundera på vad som kan stämma och gå vidare utifrån det. Jag har alltid haft så kallad låg självkänsla. Ni har båda två bidragit till sonens tillblivelse och förhoppningsvis kan ni dela på ansvaret för honom under hela hans uppväxt.
Min dotter tycker inte om mig

Barn som avvisar förälder För "Jag hatar dig" kan dölja en mängd äkta känslor för ett barn: sorg, ilska, irritation, förbittring och till och med sorg. Stäng därför inte av dig från honom när du hör stötande ord. Prata med din baby om hans känslor, ta reda på vad han verkligen upplever. Hon var arg, sluten, ledsen. Hon drog sig undan, vi som alltid varit så öppna och ärliga mot varandra, plötsligt ljög hon för mig, ville inte berätta om sin dag.

Barn favoriserar ena föräldern Ta inte det personligen om din son säger att han hatar dig, för att din son älskar dig. Han är helt enkelt irriterad med dig och uttrycker det på detta sätt. I detta skede har du inte språket och resurserna för att förklara hur du känner. Av denna anledning, ta inte dessa ord personligen. Var tålamod. Jag märkte att något höll på att förändras, men det är väl helt naturligt när ett barn befinner sig i övergången till vuxenheten, eller? Vidare lider jag av kronisk smärta och det har gjort mig till en stundtals deprimerad person.

Barn som inte vill vara hos mamma Hatar mig själv och mitt barn Jag har alltid haft så kallad låg självkänsla. Jag tycker uppriktigt illa om mig själv, jag tycker exempelvis att jag är mycket ful och det har jag även fått höra under uppväxten av andra ungdomar etc. Vidare lider jag av kronisk smärta och det har gjort mig till en stundtals deprimerad person. Om barnet är över 18 år kan hen själv boka en tid på en vårdcentral, psykiatrisk mottagning eller på företagshälsovården. Den bryr sig inte om att jag gråter, skriker, bönar och ber att hon måste äta, annars kommer hon att dö.
Barn kär i förälder Min fjortonåriga dotter har nu officiellt i sociala medier gått ut och deklarerat sitt hat mot mig. För mig, som hatar/hatat min egen far under ett antal år känns det extra svårt. Jag vet ju att ingenting som jag gör kommer att spela någon roll och att det som är förstört redan är förstört och att det inte kommer att gå att reparera. Ibland är hormonerna den största boven i dramat och ibland beror det dåliga måendet främst på att den nya livssituationen utgör en påfrestning här och nu, samtidigt som den kan trigga igång känslor kopplade till jobbiga erfarenheter man gjort tidigare. Sedan kan det finnas, befogad eller obefogad, anledning att oroa sig för det lilla barnets utveckling och hälsa.


Barn avvisar pappa Min åriga dotter hatar mig! Hon förebrår mig, att jag varit en mycket dålig mor, fast jag verkligen har gjort mitt allra bästa för att ge henne en bra uppväxt. Jag är 81 år och när min dotter föddes var hon efterlängtad. Barndomen var relativt harmonisk. Uppror gjorde hon inte förrän i tonåren. Då kan du få hjälp med att ta reda på hur de destruktiva tankarna har uppstått och hur de vidmakthålls, för att sedan kunna ifrågasätta dem och prova nya, alternativa tolkningar. Jag tänker rädda mitt barn, för jag har inget val. Som förälder kan man man anklaga sig själv för sina barns problem med ätstörningar.
Min dotter hatar mig Mitt jobb är att ta reda på mitt barns perspektiv på vad som hänt. Och försöka förstå vad det var som hände för att kunna vägleda mitt barn till att hantera saker på ett annat sätt. Jag brukar jobba mycket med öppna frågor. Är ditt barn under 18 år kan du vända dig till en ungdomsmottagning, elevhälsan eller barn- och ungdomspsykiatrin. Foto: Shutterstock.

mitt barn hatar mig

Min dotter avvisar mig

Min dotter tycker inte om mig

Inser att det är jag som behöver stå tillbaka, men samtidigt finns en sorg över att ens barn inte tycks reflektera över - eller stå ut med - mitt behov av kontakt. Jag har betydelsefulla relationer, en hobby som engagerar mig och ett gott äktenskap - men ändå finns ett glupande tomrum när barnet inte längre visar att jag behövs. Att gå runt i ett ständigt lyckorus och vara nöjd med allt i livet skulle däremot vara ett orimligt mål, men det finns inget i ditt brev som tyder på att du har så orealistiska förväntningar på livet. Som förälder kan man man anklaga sig själv för sina barns problem med ätstörningar. Om barnet är över 18 år kan hen själv boka en tid på en vårdcentral, psykiatrisk mottagning eller på företagshälsovården.